Ett tema
Jag har missuppfattat hela principen med det här. Att skapa en blogg kräver ett tema och inte en serie irrelevanta kvasiakademiska diskussioner grundade i vansinnet. Hela jag är ett tema, ett koncept och roten till allt ont är Michael Bolton.
“There can be few singer who began in heavy metal, went on to sing opera and are best known for being a blue-eyed soul man: this is why songwriter and stylist extraordinare, Michael Bolton, is one of the world’s most successful vocalists of the past 25 years. His rich tones have ensured his popularity and his good looks and rugged demeanour have certainly helped him on his way. He has sold over 52 million albums and singles worldwide.”
Michael Bolotin, vår man i etern!
Världen reser sig och hedrar Michaels liv och karrirär.
I Sverige är det blott Loa Falkman som kommer i närheten av Boltons kompetens i att röra sig så ledigt mellan opera och populärmusik. Båda har ju dessutom spelat in varsin monumental version av “When a man loves a woman”. Däremot har Loa ännu inte provat sina färdigheter inom heavymetal-genren, även om hans version av Nordmans “Vandraren” är förvånansvärt hård och rockig.
Alltså: Loa är Sveriges Bolton!
Comment by Markus — March 25, 2006 @ 12:09 pm
En intressant vinkling på problemet. Jag hade misstänkt att du, så fransk som du är, naturligtvis torde dragit kopplingen till den Tommy Nilsson, mannen som slog igenom stort i just Frankrike. Utöver den naturliga likheten i så väl utseende som röst, en koppling närmast beskriven med vad Ulf Lundell är i likhet med Bruce Springsteen försöker Tommy Nilsson göra det samma med Bolton.
Smöriga ballader är vad som kännetecknar dessa två män, utöver deras älskan får fluffigt hår. Även Tommy har gått vägen via rock till ballader om än ej närmat sig operan tillräckligt. Märk väl att han ägnat energi åt att skriva musikalmusik i hopp om att accepteras till fullo som en äkta Bolotin
Comment by Administrator — March 28, 2006 @ 2:31 pm