Alpha och Omega

Stora i den mån Anna Book tar upp flera kubikmetrar luftrum för alla andra. Stora i den mån Sverige förstått sig på musik till slut, röstat fram den tidigare nämnda som exempel på dålig musik för att helt ta bort all konkurrens från den enda sanna artisten: Tommy Nilsson.
Skamligt nog har jag börjat smygflukta på Tommys hemsida av någon outgrundlig anledning. Jag ser till min förtjusning att man nästan kan vidröra honom; han har omformat sidan till en blogg för en närmare kontakt mellan fans och artist. Men varför är jag där? Jo, Tommy är Sveriges svar på Michael Bolton som nämnt i tidigare inlägg. Han kunde med enkelhet utmanövrera resten av artisterna vid Jönköpings deltävling med sina enastående röstresurser. Texten var dessutom ett budskap utöver det vanliga. Innehållsmässigt en blaskig ballad om hopp och kärlek och den vanliga smörjan, men innerst inne ett bevis på genomtänkthet. Den går nämligen, vilket förmodligen och förhoppningsvis är målet, att översätta till Engelska. Detta kommer resultera i att Michael Bolton nästan uppträder själv i Eurovisionsschlagern. Tommy kommer höja sig en nivå för att klämma i de viktigaste riviga tonerna som utmärker en Boltonesque liten bit och människor världen över kommer resa sig i förståelse för den ende artisten.

Man kan inte annat än beundra Tommys uttänkta arbete med ikonografi; hur man leker med det Boltonidiska för att slutligen upphöjas till ett högre väsen - En sann Bolotin!